Rebreather Forum 4 hölls på University of Maltas gamla campus i centrala Valletta den 20–22 april 2023. På evenemanget deltog bl a framstående dykföretag och tillverkare samt hyperbariska forskare, som presenterade de senaste rönen inom sina områden.
Contributed by
I djungeln av dyksmässor, evenemang och konferenser återfinns Rebreather Forums sällsynta och exklusiva konferens, som besöks av kärnan av tekniska dykare, upptäcktsresande, tillverkare och hyperbariska forskare. Varje forum presenterar och sammanfattar tekniska framsteg och aktuell forskning sedan det föregående konferensen.
Resultaten och rekommendationerna som formuleras i den avslutande sessionen av konferensen sätter målen för teknisk utveckling, förbättringar av utbildning och verksamhet samt områden för ytterligare forskning under de kommande åren.
Föregående Rebreather Forum (även känt som RF3) hölls i maj 2012 i Orlando, USA, vilket gör det till nästan 11 år sedan! Under denna period har tekniken utvecklats avsevärt, och forskningen har tagit betydande steg framåt.
Som en trevlig förändring från tidigare konferenser, vilka alla har genomförts i USA, ägde RF4 rum i Europa – närmare bestämt på University of Malta, Valletta Campus, som ligger mitt i den gamla stadskärnan i Maltas huvudstad. Miljön var alltså klassisk till sin karaktär, och det var ett sant nöje att promenera till och från hotellet, på kullerstensgatorna mellan gamla byggnader, till konferensen.
Att placera konferensen i Europa denna gång lockade säkert också en annan publik än tidigare. Som europé njöt jag av att inte behöva brottas med långväga resor och jetlag. Maten är också mycket bättre på den här sidan av Atlanten och att vakna upp med utsikt över Valettas gamla hamn, snarare än en obeskrivligt ful parkeringsplats i Orlando, gjorde det också mer njutbart.
Ur en delegats perspektiv var konferensen mycket trevlig, välorganiserad och löpte på mycket smidigt. Så hatten av för arrangörerna, i synnerhet Michael Menduno, som säkerligen förlorade lite sömn under processen att knyta ihop evenemanget och som kämpade med många hinder, förseningar och ”hål i vägen” under processen. Till slut gav allt arbete ett mycket gott resultat!
Före konferensen arrangerades en rad andra evenemang från den 17 april och fram tills konferensen startade den 20 april. Bl a vrakdykning, några provdyk med utrustning från olika tillverkare samt att Gareth Lock höll några kurser som, i samband med kärnkonferensen, gav känslan av en rebreather-festival. Flera av föredragshållarna och delegaterna stannade också kvar för att dyka efter konferensen.
Kvällen före konferensen hölls ett ”icke-frätande cocktail”-evenemang på konferenshotellet, vilket var ett utmärkt tillfälle att umgås med andra proffs och kollegor från dykbranschen. Den klassiska kvartetten, som stod för livemusik under kvällen, var en riktigt fin touch.
Höjdpunkter
Schemat var fullproppat med förstklassiga presentatörer. Det är omöjligt att bara lyfta fram några få, utan att vara orättvis mot de många andra, men jag måste göra ett försök.
De två hyperbariska läkarna och återkommande föredragshållarna Neal Pollock och Simon Mitchell höll i flera presentationer, koordinerade samtalen och höll schemat på rätt spår.
De fick sällskap av doktorskollegorna David Doolette och Richard Harris. Den sistnämnde, som är allmänt känd för sin roll i Tham Luangs grott-räddning i Thailand 2018, höll också huvudpresentationen om vätgasdykning vid bankettmiddagen – vilket var en av höjdpunkterna!
Flera andra föredragshållare, t ex Dr Frauke Tillmans från DAN samt Gareth Lock och Pete Mesley, talade om aspekter av säkerhet och begränsning genom förbättrad utbildning och praxis.
CO2-övervakning eller avkänning och framsteg inom mätteknik berördes av flera föredragshållare, vilket gjorde detta till ett av konferensens huvudämnen. Framsteg har gjorts med praktiska sensorer som kan användas i rebreathers, men tekniken är inte helt mogen för kommersialisering ännu.
Den, förmodligen, mest spännande och lockande presentationen av konferensen gavs av Dr Rachel Lance från Duke University, som talade om den ”nära framtiden” för fysiologisk övervakning. Hon gav en översikt över inte mindre än sex nya teknologier, som kan övervaka vårt fysiologiska tillstånd och respons i relation till dykning och dekompressionsstress.
Vad sägs om att upptäcka andnöd via andningsljuden, med hjälp av en maskininlärningsalgoritm? Eller genom att spåra ögonrörelser? Eller mäta viss hjärnaktivitet med hjälp av nära-infraröd spektroskopi? Det kändes som om vi bevittnade övergången från science fiction till verklighet.
Som jämförelse verkar pulsoximetri, som är allmänt känd för sin användning på sjukhus där du får en liten klämma på fingret för att mäta blodets syresättningsnivåer, nästan jordnära. Men att miniatyrisera och ”förstärka” den för dykning kräver ytterligare teknisk utveckling. Pulsoximetri kan självständigt detektera hypoxi hos en rebreather-dykare.
Nästa ämne var användningen av Doppler-ultraljud för avbildning av mikrobubblor i realtid och en ny dekompressionsprocedurvalidering för att minimera risken för tryckfallssjuka. Venös gasemboli (VGE) är vanlig efter dykning och förekommer vanligtvis bara i ett litet antal. Högre VGE-tal är en indikation på dekompressionsstress, som kan detekteras tillförlitligt med hjälp av ultraljudsavbildning. En teknik känd som CMUT (Capacitive Micromachined Ultrasonic Transducers) möjliggör realtidskontroll av dekompressionsprocedurer genom att använda en liten bärbar enhet.
Den sista eftermiddagen på konferensen ägnades åt konsensuslistdiskussionen och avslutande kommentarer. Detta kommer att resultera i forumets konsensusuttalanden, som kommer att publiceras vid ett senare tillfälle. Uttalandena kommer att täcka teman som identifierats från presentationer eller ämnen som nämnts av presentatörer och kommer att sammanställas för att återspegla konsensus bland deltagarna. Uttalandena kommer att delas upp i huvudområden såsom utbildning, teknik, operativa frågor, säkerhet och forskning.
Några utvalda rekommendationer
Bland forumets rekommendationer togs bl a upp användningen av en checklista före dyket, som administreras strax före dykning, samt användningen av spännband för att undvika att munstycket tappas vid förlust av medvetslöshet under vattnet.
Forumet rekommenderade också att tillverkare överväger att införliva sensorbytesvarningar i rebreather-operativsystem och gasdensitetsdisplayer eller gasdensitetslarm i rebreather-gränssnittet. Dessutom rekommenderade forumet visning av säkerhetskritisk information, såsom loopens syrgasstatus på en heads-up display (HUD).
Dessutom, när det gäller utrustning, insåg forumet fördelen med en räddningsventil för övergång från sluten till öppen krets i händelse av att en räddningsaktion skulle behövas. Detta kräver ett högpresterande andningssystem med öppen krets.
Andra rekommendationer gjordes beträffande hälsokontroller, dykplanering, nödplanering på avlägsna platser, rekompression i vattnet och insamling och analys av återandningsincident-data.
Det som nämns här är inte på något sätt uttömmande, eftersom vi varken kan eller bör föregripa publiceringen av hela listan med resultat, rekommendationer och observationer.
Stort tack till arrangörerna för ett väl genomfört, lärorikt och trevligt arrangemang samt till alla sponsorer för att ni gjorde detta möjligt.
