Vissa fiskar lär sig att undvika fiskeredskap, andra gör det inte

I många fall baseras beståndsbedömningen på fiskeberoende data som genereras från fiskmarknader eller creelundersökningar. Antagandet är att ju lägre fångsterna är under en viss tidsperiod, desto mindre bör fiskbeståndet vara.

Tyska forskare har dock just visat att vissa fiskarter uppvisar ett bättre beteende när det gäller att undvika redskap i regioner med hög sportfiskeintensitet jämfört med fisk som utsätts för låga exploateringsnivåer nära marina skyddade områden. Följden blir att man får intrycket att det finns färre fiskar i havet, vilket inte nödvändigtvis stämmer överens med verkligheten under vattnet.

Skriftabborre (Serranus scriba) och Svartstjärtad havsruda (Diplodus annularis) är två fiskarter som är populära bland fritidsfiskare längs Medelhavet.

Olika beteenden

Forskarna blev förvånade när de fann en stark korrelation mellan hög fiskeintensitet och krokundvikande beteende hos Skriftabborre: denna art hade kraftigt ändrat beteende från att aggressivt attackera de betade krokarna i de naturliga miljöerna med lågt fisketryck till att vara skygg i exploaterade områden där de kunde känna igen fiskeredskapen och undvika krokning. Ingen sådan reaktion upptäcktes hos havsrudan.

Förklaringen kan vara både genetiska förändringar i riktning mot ökad skygghet och inlärning för att undvika framtida fångst. Vissa fiskarter har utvecklat en köttätande livsstil: för mycket tvekan och det rörliga bytet är borta. Havsrudan har däremot råd att noggrant undersöka det potentiella bytet och tar sig tid att röra sig runt betena, inspektera dem och är i allmänhet mindre sårbar för fångst.